DARK AND WHITE COUNTRY

---

I Dark and White Country återintroduceras jag till Norrbyle och Viktorsgården i Roslagen. 

De äldsta delarna av gården är från 1600-talet, långt innan laga skifte och de jordbruksreformer på 1800-talet som förändrade Sveriges gårdar och kulturlandska. Som barn växte jag upp här under somrar och nästan varje helg. Sedan blev man tonåring och det var mer lockande att hänga med kompisar i stan. Idag är det dit jag vill nästan jämt, jag är i stan. Oavsett årstid. Det är en plats där jag både känner att jag kommer till ro och där jag känner mig produktiv.

Gården värms med ved, vatten hämtas i brunnen och tvagar sig, det gör man i bastun. Skogen förser oss med ved till de gamla spisarna av gjutjärn och hagarna ger bete åt djuren. Att utnyttja markens resurser på ett småskaligt och hållbart vis förutsätter gårdens bevarande men ger också tillbaka till naturen genom biologisk mångfald och artrikedom.

Dark and White Country är en kärleksförklaring till en plats med en del skavanker, en idyll. Det är pensionärer och det är epa-raggare. Det är får, katter och vargar. Det är mörker och det är ljus. Jag har till och med lärt mig tycka om sommargästerna som om jag vore född här.

Här håller min far hus och jag håller platsen varmt. Det är bara jag och min far på den sidan av min familj, vilket har skapat en speciell relation mellan oss två med den här platsen som en faktor. Det har verkligen inte varit en dans på rosor men idag har vi ett väldigt starkt band.