Första gången jag var i Aralsk var 2019. Jag blev betagen av tågresan från Almaty genom Kazakhstan. 36 timmar med tåg. Stora horder av hästar som sprang längs med tåget. Det platta landskapet varvat med bergen… Det gav ett starkt intryck på mig och kommer nog i framtiden bli en berättelse i sig. Sen gick jag av…

Evigt Gränsland handlar om staden Aralsk, som tidigare låg vid Aralsjön, och stadens “vara eller icke vara” efter att Aralsjön drog sig tillbaka vid 1900-talets slut. Staden blev för mig en påminnelse om samhällets skörhet. Den visade för mig vad som händer när vi går över gränsen för hur långt jorden kan exploateras och hur vi inte naivt kan tro att vad vi gör mot naturen alltid kan återställas. 

Förutom de gamla kranarna i hamnen finns det inte mycket som indikerar att här en gång varit en bördig medelhavsmiljö. Istället trampar kamelerna i ett lager av snäckskal och godstågen rullar genom staden utan att stanna. Ett evigt gränsland.